Grånäsrallyt 2012
Många morgonpigga veteranbilsägare tog sig på lördagsmorgonen till Järna för att deltaga i 2012 års upplaga av Grånäsrallyt. Och entusiasterna åkte i allt från tuffa T-Fordar, fräsiga Fiats, schyssta Chevor och originella Oplar.
T-Ford 1924
Billing-Nils gamla Rekord ägs numer av Christofer Rud från Järna. Denna klenod ska vi återkomma till eftersom det finns en bra historia bakom. Men vilket härligt gubbstuk!
En gång i tiden jobbade jag på Westlings tillsammans med de omtalade, beryktade och ökända bröderna Andersson från Äppelbo. Då tävlade de i grupp H med Saabar och Golfar och varje måndag berättade de gapskrattandes om helgens hårresande bravader i rallyskogen. Men nu har Sven sadlat om och åker -64 Ford Taunus 12M med sonen Arvid i kartläsarstolen.
Less Than Four rockade på Kulturhuset
Hej kära publiken. Efter sex veckor med helrenovering av kök, tre rum och en toa kände jag att jag måste träffa lite folk. Så jag knatade bort till Vansbro Kulturhus och spanade in rockpöjkera ”Less Than Four” som hade skivsläpparkalas.
Det första som hände var att jag fick skäll av en vanligen sansad och välbalanserad man:
-Det är ju tamefanimig skamligt!
Jag: Jahaa..?
-Jag tycker inte om såna där bloggar och sånt, men jag började läsa din blogg, och då slutar du skriva!
UjUj.. För att inte riskera flera påhopp sätter jag väl igång igen då.
Max Landegren sjöng och spelade friskt, och Ludde Tornemalm och Stefan Westlund eldade på med trummor och bas
Inga sorgsna miner här inte!
Matilda Jansson och Alexandra Wuollet körade med inlevelse och lidelse.
Är det releaseparty måste man såklart kasta ut lite skivor till publiken
Robin Brorsson spelade i förbandet, men när Less Than Four öste på som mest blev han så till sig att han stage-divade. Tur att det fanns många friska armar som kunde ta emot den välväxte Äppelbokarlen. Det hade nog inte funkat lika bra på en PRO-fest med Kjell Thiger.
Pang i bygget
Om ni tycker det är tunt med inlägg här på bloggen kan jag tyvärr bara hålla med. Saken är den att jag blivit hemmansägare så jag har en hel del att stå i om vi ska kunna flytta in om tre veckor. Igår fick jag besök av Freddy Mercury och Errol Norstedt (Eddie Meduza), de är de enda som ölat i mitt hus hittills. Där de står stod gamla diskbänken. Dag ett kom svärfar med cirkelsåg, sticksåg, tigersåg och kofot och satte igång att såga och kapa. -Det här är inget att spara, släng ut skiten vrålar han ikapp med maskinerna. Men det blir bra bara vi får ihop det igen.
Idag på långfredagen sladdade den legendomsusade mästerelektrikern Mr D in på gården i sin Duett och gjorde en insats. Han flyttade på lysknappen och satte upp eldosor och förberedde kommande arrangemang samtidigt som han förmedlade många goda ideer. På bilden bänder han till ett gammalt plåtrör för elkablar. Vilken utveckling, förr var det plåtrör för elkablar och dosor av bleckplåt. Sen blev det VP-rör och plastdosor. Sen kom VP-slang och det senaste skriket är VP-slang med fördragna kablar.
Alla bilder är tagna med mobilen. Dålig kvalite, men bättre det än inga bilder alls!
Problem med Järnvägsbommarna, igen..
Så här såg det ut under en dryg halvtimme i morse när hederligt folk försökte ta sig till jobbet. Hur svårt kan det vara att få bommarna att fungera? Och varför finns det ingen alternativ överfart? Skulle det bli riktigt stopp måste trafiken åka över Malung och Johannisholm istället.
Några ruinbilder i svartvitt
Här är några bilder från min favoritruin. Jag provade att köra lite svartvitt för att se hur det skulle bli. Men färg på rätt sätt vore nog bättre.
En slagen hjälte
Jag bläddrade lite i mitt bildarkiv i jakt på en särskild bild jag tog i Sundsvall 2007 och då snubblade jag över denna gamla lada. Efter en heldag på Sundsvall dragway riktade jag åter kylaren mot knätofsarna och dalahästarna. Jag sneddade ned genom Hälsingland och någonstans på vägen öppnade sig denna melankoliska vy. Norrland har ”tyvärr” mycket att bjuda på i denna väg. Urbaniseringen går hårt åt landsbygden.
Bilder från en utflykt till den nya tiden
Idag var det ett par plusgrader, mörkgrått väder och dimma. Helt perfekt, kan inte bli bättre. Så jag tog och stoppade in ”Blomman” i Amazonen, handlade fikabröd på Håkanssons och drog iväg på en liten utflykt.
Det klassiska ägget. Sov ifre SMV.
Fram till fytrio och femtiotalet sjöd skogsbyarna av liv när skogen gav arbete och utkomst. Sedan mekaniserades skogsbruket och en maskinförare ersätter idag hundra man.
Lite taskigt av mig kanske att ta en så hemsk bild på en av Dalarnas finaste kyrkor, Tyngsjö kyrka. Hade det varit soligare kunde jag ha tagit en turistbroschyrsbild, men hur kul vore det?
När rutorna har pajjat brukar förfallet gå fort
Plastblommor står sig länge. Undrar hur länge?
Vackra Vansbro
Jag gjorde nyss ett arkeologiskt fynd. Alltså, jag hittade en gammal kamera jag inte använt på ett tag, och i den satt det en filmrulle med okänt innehåll. Det är alltid lika spännande. Det var bilder jag tog en höst från Filipstadsbron. Miljontals simmare har genom åren rundat martallen på udden, men denna kalla morgon var det lugnt på idrottarna. Det var bara fotografen som var i farten, på väg ut på fotografisk expedition. Dimma är alltid effektfullt.
Vårtecken
Förra veckan när det äntligen var lite vår i luften tog jag en liten fotopromenad. På perrongen vid den nedlagda järnvägsstationen passade dessa skejtare på att öva sina trick och naturligtvis fick jag lov att ta en bild på dem. Det roliga med dessa människor är att de älskar att stajla för fotografer, och dessa var inget undantag. Tack säger plåtisen, samtidigt som han hoppas att det inte ska gå åt pipan när åkarna tar ut svängarna i sin iver att visa upp sina färdigheter. När jag tagit mina bilder kom killarna fram och ville att jag skulle visa på displayen vad det blev. Tyvärr fick jag lov att göra dem besvikna då det var en gammelkamera laddad med film..
En resa till rostsverige
En fridfull plats i det gamla fäderneslandet. Under en kombinerad lykt och telefonstolpe har en tidigare stolt och blank vagn funnit sin sista vila.
Kanske en Chevrolet, som fått bita i gräset. Omgiven av tidigare stolta paradvagnar.
Idag utströdda huller om buller. De har ställt upp och skjutsat på bröllop och begravning, semesterturer och utflykter, i spöregn och solsken. Otack är världens lön.
”Jag går mot döden vart än jag går..”
Nu är det spindlarna som har herreväldet
Canon A-1, 50 1,4 med rödfilter, Kodak Tri-X ett steg överexponerad och således ett steg underframkallad. Detta för att inte få allt för hög kontrast i det hemska ljuset som rådde ( Sommar, kl 12.00 och klarblå himmel. Näst sämsta tänkbara fotoförhållande näst en gruva utan ljus)
